Mossor och lavar
Mossor och lavar i Nolhaga
Närnaturen i Nolhaga kan med fördel besökas året om och det finns vid varje tidpunkt alltid något att titta på eller leta efter. Är det inte sträng frost och snö, så lämpar sig mossor och lavar som studieobjekt under vinterhalvåret då det inte finns så mycket annat att se.
Senare års milda och fuktiga vintrar har varit särskilt lämpliga för studier av områdets lite mer ”obemärkta gröna”. Lämpliga fuktighetsförhållanden, som efter regn eller i samband med allmänt fuktig väderlek, gör att mossornas blad är lättare att observera (många arter får starkt hopdragna blad i torka) och lavbålarna får riktiga mättade färger. Kortare promenader under denna årstid kan alltså berikas med att man tittar lite närmare på vad det är som är grönt trädstammarna.
Läs mer om mossor och lavar
Som vanligt inom Nolhaga, så är det den stora lokala variationen som ger underlag för att ett flertal arter av olika mossor och lavar ska kunna trivas. Det finns både fuktiga och skuggiga områden liksom mycket torra och starkt solexponerade ytor. Dessutom innebär de många stora ädellövträden att det finns gott om arter som är lite mer krävande avseende sitt substrat. Tittar man lite noggrannare så kan man upptäcka att det finns ett antal mycket små arter av främst lavar på stammarna av träden.
En del intressanta mossor kan hittas inom Nolhaga på grund av den stora variationen i mikromiljöer. Det finns skuggade träd och berg samt berg med sippervatten och så vidare, miljöer där många olika mossor trivs. Som kontrast finns det även en god tillgång på kalt exponerat berg på vilket en del mycket torktoleranta arter kan växa utan större konkurrens. På marken hittar man också en stor variation av mossor. Även här finns en tydlig skillnad mellan arter, vilka tolererar torrare växtplatser som t.ex. dalen i Hjorthägnet, och arter vilka finns på den fuktiga jorden inne i Kongo eller längs kanten av vatten. Är förhållandena de rätta kan ofta en enda vanlig art dominera fullständigt över rätt vidsträckta ytor och övriga arter förekommer då ofta insprängt här och var i mossmattan. Mossorna kan variera i storlek från ca någon mm till den vanliga björnmossan som kan bli 20-30 cm långa.
Lavarna som bäst karakteriseras som en dubbelorganism, en alg som lever ihop med en svamp, förekommer i stort sett inom alla miljöer jorden runt. Det finns lavar som till exempel kan leva framförallt på de kala och extremt solexponerade berghällar som finns på toppen och mot söder i Nolhagaberget. På sådana ställen blir det extremt varmt och torrt, och som kontrast lever lavar på samma platser i högarktiska miljöer där det istället är extremt kallt och torrt. Många lavar är knutna till träden, särskilt de med rikbark som en del av ädellövträden har. Många ädellövträd är också långlivade och utgör därför lämpliga substrat för de långsamväxande lavarna. De mest intressanta arterna är alla trädlavar som gynnas av att det inom Nolhagaområdet finns gamla ädellövträd vilket givit en lång skoglig kontinuitet, ett krav som många mer ovanliga och skyddsvärda arter har. På marken finns få lavar, men i tjockare mosstäcken på fuktiga lokaler finns ibland olika filtlavar (Peltigera sp.), och i torra skogar finns ju renlavarna som ett karakteristiskt inslag. I Nolhaga finns de dock endast i begränsad mängd på några av bergstopparna.
Intressant är att en enda stor och grov trädstam, framförallt av ek, lönn eller ask, samtidigt kan hysa en hel mängd olika arter av både mossor och lavar om exponeringen och fuktighetsförhållandena är gynnsamma. Fuktighetsälskande arter på skuggsidan (mest mossor) och på solsidan en mängd lavar och några få mossor som tål stark intorkning.
